Olle Rantatalo har prövat att köra lok för flera tågföretag i södra Sverige. Men han fick en längtan tillbaka. Till norra Sverige och även till Green Cargo.
Välkommen tillbaka till Green Cargo, vad har du gjort sedan sist du körde våra tåg?
– Jag flyttade ner till södra Sverige och jobbade som lokförare i Göteborg och Norrköping. Körde persontrafik åt SJ och klämde även in en sväng som förare åt ett mindre godstågsföretag.
Men hemlängtan blev så stark att Olle återvände till Kiruna igen. Där hann Olle med en sväng i gruvorna innan han hoppade på Green Cargo-tåget igen.
– När jag kom hem igen prövade jag på att jobba som lastmaskinförare åt LKAB. Men det var inget som passade mig och jag saknade järnvägen. När jag såg att Green Cargo sökte folk var det självklart att söka.
Vad fick dig att vilja bli lokförare från början?
– Det var faktiskt grannen som fick mig att vilja bli lokförare. Han jobbade för Green Cargo här uppe i Kiruna och berättade om sitt jobb. Jag tyckte det lät jättebra och tvekade inte en sekund när jag hoppade på lokförarutbildningen 2005.
Det behövs fler lokförare i landet, uppmuntrar du fler att utbilda sig till lokförare?
– Ja, det gör jag. Det här är det bästa jobb jag någonsin haft. Men man får vara beredd på att det kan bli lite ensamt i hytten. Kanske ska man vara lite speciell för att kunna jobba som lokförare…
Hur trivs du på Green Cargo då?
– Efter att ha varit och kört för de mindre operatörerna kan jag säga att Green Cargo är en riktigt bra arbetsgivare. De har koll på grejorna, om man säger så. Jag trivs väldigt bra.
Har du något du minns lite extra som hänt under dina år som lokförare?
– Jag kommer ihåg när stormen Per drog fram 2007. Jag satt fast med loket mitt ute i skogen i 38 timmar. Som tur var hade jag med mig matsäck den gången.
Till sist; vad gör du när du får kliva ur lokförarhytten och är ledig?
– Jag gillar att träna. Det är väl det jag gör mest när jag inte jobbar.
Text: Fredrik Stengarn
